Mantorp Park bjöd förra helgen på en kombination av taktiska utmaningar, fysiskt krävande förare och fordon pressade till max. Vi var på plats för att följa varje varv och förstå vilka justeringar som gav oss försprång – och vad som blev vår akilleshäl.
Bakgrund och förväntningar
Helgen började med klart väder, men kyliga morgontemperaturer gjorde att banan inte riktigt nådde full värme. Det gynnade oss; vårt racementariet är optimerat för medeltemperatur, och tidigare tester signalerade bra setups under just dessa förhållanden.
Innan första träningen hade vi satt fokus på två saker: däck – och chassijustering. Vår strategi baserades på att hitta balansen mellan stabilitet i kurvorna och acceleration ut på raksträckorna. Sist vi var här upplevde vi understyrning i långsamma kurvor när vi körde med hög downforce – något vi ville undvika den här gången.
Träning och tidskvalificering
Första fria träningen gav direkt feedback. Bilen kändes styv i kurvor ett och två, och däcken tappade temperatur för snabbt. Besöket till depån ledde till två justeringar: sänkning av framfjärdringens fjäderstyvhet med två steg och ökad lufttryck bak med 0.2 bar. Kort därefter blev varvtiderna 0.3–0.5 sek snabbare.
Under kvalet applicerade vi också bearbetad däckvärmarestrategi. Vi körde in med varma slicks och tog en paus om än kort för att behålla idétemperaturen – en taktik som gav oss en topptid i mittendelen av fältet och startplats fem.
Taktik inför racet
Startstrategin var klar: håll position, identifiera däckslitage och vara redo för strategiendringar vid incidenter. Med två planerade depåstoppsrundor (varv 12 och varv 26), förberedda med olika däckblandningar, blev det tydligt att race skulle kräva mental uthållighet och proaktiv planering.
En nyckelfråga var banvärmen – den prognostiserades att stiga under dagen, vilket kunde påverka däcktemperaturerna radikalt.
Race: Start och intensiva varv
Startlinjen hade tystnadsfasen, men när startlamporna slocknade exploderade adrenalinet. Vår förarinsats vid första kurvan var aggressiv men kontrollerad, och positionen hölls. Vi klättrade till fjärde plats inom två varv, tack vare utmärkt acceleration ut på rakorna – tack vare justeringen från träningen.
Med 10 varv körda låg vi trea, men sedan inträdde en opräglad tystnad i radion: däcken tappade grepp i kurva 4. Signaler via tidtagning visade varv inom 0,15 s – men på däcksidan förlorade vi grepp och tog en risk. Vi fick helt enkelt låta tätheten gå och köra avvaktande – det räckte för att behålla plats under kontroll, men indikationen var tydlig:
Vi pressade bilen till gränsen – och insåg att vi hade missbedömt slitaget.
Det första depåstoppet
När vi körde in på varv 12 stod ett mix-position‑soft-däck-upgrade på programmet. Mekanikerteamet bytte till nya soft slicks, justerade fjädringen och testade gränsvinkeln på bakvingen för att hitta ny balans efter slitaget.
Depåstoppet var fullt enligt plan, men vi tappade ändå en placering tack vare en snabb röd flaggssituation som följde strax efter. Den gav oss chans att byta på andra ställen men också att analysera data från inre sensorer. Temp grafens tydliga slitmönster visade ojämn värmefördelning – vi behövde justera däckstryck bak vid nästa stopp.
Mittdel: strategisk racing och analys
När vi återvände till banan låg vi femma – ett svårt läge, men vi satte fokus på kördisciplin. Vi hittade tidiga släpp i tilläggsvarv, där vi lyckades använda blandade kurvlinjer och aggressiva ingångar för några tider som lämnade de bakom oss i osäkerhet.
Data från on-board visade att stabiliteten förbättrades tack vare den justerade bakvingens vinkel som gav 0,1 procents ökad downforce – precis vad vi säkrade för extra grepp i mellansektioner.
Men mitt i fältet var vi tvungna att hantera fler däckslitageeffekter än väntat. Strategin ändrades – i stället för två stopp, valde vi tre korta pyskbyten med fresh mediums. Den taktiska justeringen gav utdelning; vi nådde varv 26 med bättre bättre grepp och kortare realtidsrisk för graining.
Slutspel: sista varvet och känslan vid målflaggan
Efter tredje stoppen låg vi fyra – men fick mängder av säkerhetsbilar i inledningen av slutvarvet. Den extra väntan innebar risk för överhettning. Vi valde att släcka ner motorn något och använda bara en lätt bromsstrategi för att hålla temperaturerna i schack.
När målflaggan fälldes var vi trea – ett resultat vi är stolta över. Vi pressade bilen till gränsen: både fysikt och mekaniskt. Slutresultatet var bevis på att justeringar under pressade förhållanden och kontinuerlig dataanalys lönar sig.
Reflektion och lärdomar
- Däckslitage måste mätas, inte antas. Trotsa prognosen – mät i realtid med fler datakällor.
- Fjäderkommunkation med teamet är avgörande. Vi mötte problem tidigt tack vare bra öppen kommunikation.
- Strategisk smidighet bar frukt. Att gå från två till tre stopp mitt i gav greppfördel.
Mantorp‑helgen visade vad som fungerar när teknik, människa och taktik möts. Vi pressade bilen till gränsen – och lärde oss att gränsen bara är början om man vågar trycka vidare.
Läs mer om tävlingsresultat och racingevenemang på Mantorp Park via deras officiella sajt.
Nästa gång: djupdykning i dataanalys från Anderstorp. Missa inte det – vi kör vidare!
No responses yet